Höjdsjuka

Höjdsjuka är kroppens reaktion på luft med lågt syreinnehåll på höga höjder, orsakat av lägre lufttryck. Det varierar hur kroppen reagerar på detta – en del reaktioner är normala medan andra är sjukdomstecken. De medicinska reaktionerna är allvarliga och kan, om man inte hamnar under läkarvård, leda till döden.

Bakgrund

Ju högre upp från havsytan man kommer, desto lägre blir lufttrycket. Kroppen har tre huvudsakliga problem med höga höjder och det medföljande lägre lufttrycket:

Luft innehåller lägre mängd syre per enhet. Kroppen kompenserar för detta genom att omedelbart öka andningsarbetet och produktionen av röda blodkroppar för att kunna förbättra syreupptaget.Processen bromsas emellertid av att kroppen inte tillåter den förskjutning av surhetsgraden i blodet som följer av ökad ventilation. För att göra ökad ventilation möjlig börjar därför njurarna att utsöndra bikarbonat efter två till tre dygn av sänkt syrehalt i blodet.

Röda blodkroppar produceras ständigt, men det tar mer än en vecka att bilda dom. Det är därför omöjligt att få en sann stegring röda blodkroppar under första veckan (se även stycket om höghöjdsdiures).
Andning är ineffektivare i liggande ställning. Detta betyder att de lägsta syrehalterna i blodet kommer att uppträda nattetid, vilket betyder både att det är dessa som stimulerar mest till anpassning, och att det är då man löper större risk att bli sjuk.

De ändringar som kroppen genomgår på höga höjder är komplexa och kan vara ganska dramatiska. En del reaktioner är normala medan andra är sjukdomstecken. Kroppens sätt att sköta syreförsörjningen och därmed relaterade problem är direkt beroende av hur högt upp man är och av nyligen inträffade höjdförändringar. Detta är de huvudsakliga orsakerna till höjdsjuka.

Av den anledningen talar denna artikel mycket om just förändringarna i höjd, antingen på väg upp eller ner. Att ta sig högre och högre upp från havsytan är riskfyllt och man måste vara vaksam på kroppens reaktioner. På samma sätt är det just nedstigning som utgör den bästa hjälpen för medelsvår till svår höjdsjuka.

Höjdsjuka är mycket farligt beroende på fyra orsaker:

den har ett snabbt förlopp, den är dödlig
den som drabbas är vanligen långt från medicinsk expertis och därigenom svår att evakuera till sjukhus
många av de som drabbas litar till sin fysik och sin kondition eftersom de ofta vistas och tränar i farliga miljöer

Hur högt är högt?

En minoritet, ungefär 20 %, visar vissa symtom på höjdsjuka om de vistas och sover på platser 2 500 meter över havet eller högre. Många skidorter och städer ligger såpass högt och emellanåt hör man, även om det är sällsynt, att folk dör av höjdsjuka på skidorter. Merparten har emellertid inget problem med höjder upp till 3 000 meter, även om de kan visa vissa symtom efter den första natten.

Det är betydligt svårare att acklimatisera sig till höjder på 3 000–5 000 meter och det är absolut nödvändigt att ta sig ned på lägre höjd för att sova om man rört sig på högre höjd under dagen. Över 50 % utvecklar AMS (se nedan) om de tar sig upp till 3 500 m.ö.h. från havsytans nivå utan att acklimatisera sig. Samtliga kommer att utveckla AMS om de tar sig ända upp till 5 000 m.ö.h.

De högsta permanenta bosättningarna i Anderna och Himalaya ligger just över 5 000 meter. Det finns även ett fåtal arbetsplatser på eller över 5 000 meter, som höghöjdsobservatoriet i Chajnantor, men där har man syrgasgeneratorer gående dygnet runt för att förhindra höjdsjuka. Samma teknik används på tåget till Lhasa, maxhöjd 5 076 meter.

Det anses omöjligt att acklimatisera sig till och permanent vistas på höjder över 5 500 m.ö.h. Det är möjligt att vistas flera veckor på 6 000 meters höjd när man väl har vant sig, men hälsan kommer ändå att gradvis försämras.

Områden över 7 500 m.ö.h. omnämns som dödszonen. Man blir snabbt sämre om man håller sig på så hög höjd, flera av kroppens viktigaste system kommer att sluta fungera och klättrare stannar bara där två-tre dagar. Dödstalet för de som tar sig upp så högt ligger på 4 %.

Om man bor i ett område som ligger tillräckligt högt (minst 1 500 meter) ovanför havsytan har man visserligen en fördel då man tar sig ännu högre upp, men det ger ingen immunitet mot höjdsjuka. Det flyttar bara gränsen för det man klarar av. De flesta friska människor som bor på höjder runt 2 500 meter, en höjd där ett antal större städer ligger, har få eller inga problem att klättra upp till höjder omkring 3 000 meter eller rentav något högre, men även de kommer att få problem med höjden runt 5 000 meter.

Riskfaktorer

Den absolut viktigaste riskfaktorn är inte höjden i sig, utan hur fort man kommit dit.Gällande säkerhetsregler talar om att inte stiga mer än 300–500 meters höjd per nattläger över 3 000 meters höjd, och att lägga in en extra natt för var tusende meter. Att gå/färdas högre under dagen är inte en riskfaktor, utan tvärtom en grundregel för att förbättra acklimatisation: "climb high, sleep low " är maximen för klättrare.

Det enda sättet att få en uppfattning om man kommer att utveckla höjdsjuka eller ej och i så fall hur mycket är genom tidigare erfarenhet. Om man tidigare har stigit upp till hög höjd utan problem är det kanske mindre sannolikt att man kommer att få problem med det i framtiden. Om man å andra sidan har blivit påverkad av höjder så måste man göra ordentliga förändringar i sitt beteende, dvs. färdas långsammare uppåt i första hand.

God fysisk kondition är inte nödvändigtvis en bra faktor, inte heller kroppsstyrka eller god hälsa. Ålder är inte heller inte en faktor i sig, statistiskt så så har de som är mer än femtio år något lägre frekvens av höjdsjuka, även med samma aktivitet. Man kan reagera kraftigt på höjder även om man är vältränad, ung och frisk. De unga, friska och vältränade kan råka ut för en otrevlig överraskning. Vet man med sig att man är i trim kan man lätt förledas att tro att man klarar höjder bra, vilket långtifrån alltid är sant. Om man inte har någon tidigare erfarenhet av höga höjder är det bäst att förutsätta att man kan råka utför höjdsjuka precis som alla andra.

Dålig hälsa är å andra sidan givetvis en riskfaktor, särskilt om man har hjärt- eller lungproblem. Friska lungor och hjärtan får arbeta hårt för att förse kroppen med syre på hög höjd. Om man får problem av hård fysisk ansträngning bör man tänka sig för innan man ger sig iväg upp – det blir mycket värre ju högre upp man är.

Påverkan och symtom

Höjder påverkar alla människor fysiologiskt. Dessa effekter är inte i sig sjukdomssymtom, men de är tecken på kroppens ökade svårighet att få nog med syre.

Hyperventilering

För att kompensera för det minskande lufttrycket kommer man automatiskt att andas snabbare. Det är möjligt att man inte märker detta – något liknande sker när man flyger.

Höjddiures

Syrebrist leder till att kroppen stimulerar till ökat andningsarbete genom öka utsöndringen av bikarbonat från njurarna: lägre pH ger en kraftig andningsstimulering. Detta gör att man kissar betydligt mer på hög höjd. Av detta följer även en ökad koncentration av röda blodkroppar i blodet, eftersom vätskevolymen har minskat. Om så inte sker, utan man kissar mindre än normalt, kan detta vara ett tecken på uttorkning, något som måste kompenseras med mer dryck.

Andningsuppehåll

På grund av kroppens förändrade ändrade syre- och koldioxidnivåer i blodet, samt hyperventilering, störs kroppens normala andningsreglering. Så länge man är vaken kommer man ihåg att andas, men då man sover förekommer det att man håller andan upp till 15 sekunder för att kompensera rubbningar i blodets surhetsgrad, för att sen börja andas snabbt när den har blivit återställd. Det här kan vara mycket oroande om man vaknar av att man inser att man inte andades eller var andfådd, alternativt om man märker att någon annan slutat andas. Detta är emellertid en normal fysisk reaktion hos framför allt otillräckligt acklimatiserade. Acklimatisering hjälper, även surgörande medicinering.

Höjdsjukdomar

Likaväl som kroppen kan drabbas av mindre farliga fysiologiska problem gör även hög höjd att man blir mer mottaglig för andra sjukdomar, flera av dem mycket farliga. Även om man inte kan undvika all påverkan på hög höjd bör man förbereda sig väl på verkliga sjukdomar och, om det verkligen inträffar, ta det på allvar och agera därefter.

Vätskebalans

Man måste öka sitt intag av vätska på hög höjd. En minskad aptit, förstadiet till illamående, kan leda vidare till huvudvärk orsakad av uttorkning. Dessvärre är det vanligt att man förväxlar uttorkning med AMS (se nedan) och tvärtom. Om huvudvärken inte går över efter att man druckit ca en liter vätska bör man se det som ett symtom på AMS. Huvudvärk till följd av uttorkning kan också upptäckas om man jämför puls: om pulsen går upp mer än 20 % när man ställer sig upp efter att ha legat ner i fem minuter behöver man mer vätska. Extremt vattenintag, med vattenklar urin, kan orsaka hyponatremi, ett livshotande tillstånd.

Akut höjdsjuka (AMS)

Akut höjdsjuka, Acute mountain sickness (AMS), är den allvarligaste åkomman vid hög höjd: det är flera olika tecken på att kroppen blir sämre och ännu inte har anpassat sig till den högre höjden.

För att vara helt säker bör man därför alltid anta att en åkomma kan vara tecken på AMS. Den vanligaste anledningen till att folk i allmänhet inte tar sig ner på lägre höjd när de egentligen borde göra det beror på dåligt omdöme. I många fall tror man att AMS bara är ett tecken på svaghet, att ens kondition gör att man omöjligen kan drabbas av AMS eller tror att anledningen till att man mår dåligt är att man har en förkylning eller liknande. Förutsätt därför alltid att det kan vara AMS: i likhet med sjösjuka kan det drabba alla, oavsett om man är frisk och stark eller ej. Om det visar sig att illamåendet beror på mågot annat är det i alla fall bäst att ta sig ner på lägre höjd eftersom det gör att kroppen lättare kan hantera situationen.

I princip kan man säga att om man just tagit sig upp på högre höjd och får huvudvärk eller något annat onormalt symtom så har man drabbats av AMS. Övriga tecken på AMS kan variera, men kan till exempel bestå av:

trötthet
yrsel
minskad matlust
illamående eller kräkningar
förvirring
svårigheter att röra sig (ataxi)
andningsbesvär
en generell känsla av att vara riktigt sjuk

I synnerhet de tre sistnämnda symtomen är tecken på att man snabbt håller på att bli illa däran. Man skall aldrig vänta på dessa symtom innan man avgör att man har AMS, utan de är ganska tydliga tecken på att man har HACE eller HAPE (se nedan).

Det är viktigt att man håller koll på varandra och är uppmärksam på symtom på AMS, om man drabbas av det eller om man snabbt blir sämre. Mycket sjuka personer kan bli förvirrade och ha svårt att avgöra hur sjuka de egentligen är. Minskad eller förlorad matlust är ett mycket tydligt tecken: den som klättrat eller gått under en hel dag borde vara ordentligt hungrig på kvällen.

Om man drabbas av AMS eller symtom på AMS, klättra inte högre. Överväg istället allvarligt att återvända neråt.

Om man uppvisar symtom på HACE eller HAPE, gå genast ner. Det är direkt livshotande tillstånd.

Cerebralt höghöjdsödem (HACE)

Cerebralt höghöjdsödem. high altitude cerebral edema (HACE) är det sista stadiet vid AMS. På motsvarande sätt kan AMS ses som en mild form av HACE. Då man drabbas av HACE svullnar hjärnan och fungerar inte som den skall.

Symtomen på HACE är många, framförallt olika psykiska tecken som trötthet, yrsel och irrationellt beteende. Det mest tydliga är ataxi, det vill säga svårigheter att röra sig. Vill man göra ett test på detta kan man försöka gå längs en tänkt rät linje och sätta fötterna omedelbart efter varandra, ungefär som om man skulle gå på lina. Den som är frisk klarar detta utan större problem, men den som uppvisar tecken på HACE kommer inte att kunna hålla balansen.

HACE är mycket allvarligt och det kan vara fråga om bara några timmar som man har på sig för att hjälpa någon med HACE.

Höghöjdslungödem (HAPE)

Höghöjdslungödem, high altitude pulmonary edema (HAPE), är en annan mycket allvarlig åkomma. Den uppträder ibland tillsammans med AMS eller HACE, men gör det ibland inte. Detta tros ha olika orsaker. Då man drabbas av HAPE fylls lungorna med vätska. Tecken på HAPE kan vara trötthet, andnöd (om den inte beror på något annat – ta en paus och se om andnöden ger med sig), hosta (särskilt slemhosta och eventuellt med blodspår), rosslig eller tung andning, bröstsmärtor eller blå läppar, fingrar eller andra extremiteter. Ibland kan feber förekomma. Oftast uppstår HAPE nattetid.

HAPE är en mycket allvarlig åkomma och skall, i likhet med HACE, behandlas som ett akutfall.

DCS

Trycksjuka, decompression sickness (DCS), också känt som caisson disease, är en svår sjukdom då små bubblor med kväve bildas i blodet och därmed försvårar blodförsörjningen i kroppen. Symtomen kan omfatta stickningar i kroppsdelar, klåda, utslag, förvirring och svimningar. DCS uppstår vid mycket snabba förändringar i lufttrycket (i praktiken en förändring i höjdled), till exempel om ett flygplan där man befinner sig plötsligt tappar kabintrycket. Dock orsakar en snabb höjdstegring, till exempel med ett flygplan, oftast inte några problem. Ett undantag kan vara om man nyligen dykt, varefter man under 12-24 timmar bör undvika att vistas på högre höjd än den nivå där dykningen skedde.

Förebyggande åtgärder

Gradvis acklimatisering

Acklimatisering är den process där kroppen gradvis vänjer sig vid högre höjd och luft med lägre syreinnehåll genom att man med jämna mellanrum stannar till och vistas på de olika höjdrena på väg upp. Det viktigaste är här att man gradvis ökar "sömnhöjden", det vill säga den höjd där man tillbringar natten. Om man fotvandrar eller klättrar är en vanlig strategi att tillbringa en dag (inledningsvis en del av en dag) på högre nivå men återvända ner en bit för att sova. Det här fungerar också för den som utövar vintersporter på högt belägna skidorter – vistas gärna på hög höjd på dagen, men sov i dalen på natten.

Vätskebalans

Ett tillräckligt vätskeintag är viktigt, framför allt för att kunna utesluta uttorkning som orsak till huvudvärk. Drick tillräckligt för att kunna upprätthålla en god urinproduktion, med tunn gul färg. Öka vätskeintaget om urinen börjar få en kraftigare färg, och pröva en engångsdos på upp till en liter vatten vid huvudvärk för att vara säker på att du inte är uttorkad. Försök inte att få i dig dramatiskt ökade mängder vätska, det ökar belastningen på hjärta och njurar och kan i värsta fall orsaka rubbningar i salt och elektrolytbalans.