Svalbard

Svalbard

Lokalisering
Land	Norge
Huvudort	Longyearbyen
Yta	62 045 km²
Folkmängd	2 504 (2022)
Turistwebbplats

Svalbard är en ögrupp mellan Norra Ishavet, Barents hav, Grönlandshavet och Norska sjön. Ögruppen ligger norr om Norge och är en del av landet sedan 1920.

Städer

Alla bosättningar på Svalbard ligger på huvudön Spetsbergen.

Barentsburg: den enda kvarvarande ryska bosättningen med en folkmängd om cirka 400 personer (2017)
Hornsund: polsk forskningsstation. Vintertid bor här cirka 10 personer, sommartid cirka 20–30 (2018)
Longyearbyen: "huvudstad" och huvudsakligen norsk bosättning. Här bor ca 2 140 personer (2015)
Ny-Ålesund: den nordligast belägna civila bosättningen i världen. Vintertid bor här cirka 30 personer, sommartid omkring 130 (2007)
Sveagruva: här arbetar cirka 225 personer, men alla är inte bofasta i området (2013)

Svalbards övriga öar är obebodda och är vanligen inte tillgängliga utan specialtillstånd, eftersom de alla utgör naturreservat. Öarna kan delas in i två grupper: Spetsbergengruppen Barentsøya, Edgeøya, Nordaustlandet och Prins Karls Forland och de mer avlägset belägna öarna Bjørnøya, Hopen, Kong Karls Land och Kvitøya.

Om

Svalbard är Europas nordligaste punkt och, frånsett några militärbaser, en av de nordligaste platserna på jorden med bofast befolkning. Ögruppen ligger mellan 76:e och 81:a breddgraden och ligger därmed betydligt längre norrut än Alaska och merparten av Kanadas arktiska öar. Faktum är att de skulle vara helt omgivna av is om det inte vore för Golfströmmen, och det är dess relativa värme som gör öarna beboeliga. Öarna upptar en yta av cirka 62 050 km² och de största öarna är Spetsbergen, Nordaustlandet och Edgeøya. Den samlade befolkningsmängden är färre än 3000 personer och de flesta arbetar i Longyearbyen och Barentsburg. Öarna leds av Sysselmannen . Detta är inte en enstaka person utan den administrativa myndigheten med ansvar för polis, räddningstjänst och annan offentlig service på öarna.

Historik

Öarna skall ursprungligen ha upptäckts av vikingar under 1100-talet. Den första dokumenterade resan gjordes av holländare år 1596, då man landsteg nordväst om Spetsbergen. Vid denna kust låg en internationell valfångststation under 1600- och 1700-talen. Norges suveränitet erkändes 1905 och fem år senare tog man över detta område. Emellertid ger Spetsbergtraktaten fullständiga rättigheter till de länder som vill exploatera mineralfyndigheterna i området och Ryssland har en betydande närvaro på ön. Även om Svalbard är en del av Norge är man ett neutralt territorium. Det finns ett gällande fördrag som anger att alla spår, inklusive lösa objekt, av mänsklig verksamhet från tiden före 1946 inte får röras. Det är av denna anledning som området runt Longyearbyen fortfarande är belamrat med allehanda spår av gruvdriften, till exempel repstumpar, skyfflar och annan utrustning.

Ekonomi och näringsliv

Den huvudsakliga näringsgrenen på Svalbard utgörs av brytning av stenkol. Traktaten av 9 februari 1920 ger de 41 signatärerna lika rätt att exploatera mineralfyndigheter i området, under norsk reglering. Även om amerikanska, brittiska, holländska och svenska kolföretag förr hade verksamhet i området är det bara Norge och Ryssland som fortfarande bedriver gruvdrift. Bosättningarna på Svalbard är i praktiken städer uppbyggda av företag. Det norska statliga kolbolaget är den dominerande arbetsgivaren med nära 60 % av den norska arbetskraften, driver därtill omfattande lokal service och tillhandahåller merparten av den lokala infrastrukturen. Det bedrivs viss jakt på säl, räv och valross. Turismen har blivit en allt viktigare faktor och påverkar nu positivt och markant ekonomin i Longyearbyen, även om det inte precis är horder av turister överallt.

Geografi

Svalbard är kargt, hårt och öde. Bergen ser ut som jättelika, branta slagghögar; stora skärvstensliknande högar som eroderats av regn och med egendomligt utstickande delar. Högre berg är permanent snötäckta och många dalar fyllda av glaciärer. Det finns inga träd på öarna och den vanligast förekommande växtligheten utgörs av brungrön mossa som fläckvis täcker bergssluttningarna. Under den varma årstiden blommar emellertid många exotiska arktiska växter här.

Klimat

Svalbard betyder egentligen "kall kant", ett bra namn på detta nordliga område. Klimatet är arktiskt, men tempererat till följd av Nordatlantiska driften. Somrarna är svala (i genomsnitt 6,1 grader i juli) och vintrarna är kalla (i genomsnitt -15,8 grader i december), men blåsten gör att det ofta känns mycket kallare. Den nordatlantiska driften löper längs västra och norra kusten på Spetsbergen, vilket håller vattnet öppet och farbart under större delen av året. Högsäsong för turism är, kanske inte så konstigt, under Svalbards korta sommar, från juni till augusti när det är ljust och inte alltför kallt ute. Senvintern, på Svalbard under mars–maj, kan vara både ljus och solig och är därmed allt mer populär i vintersportsammanhang. På Svalbard finns midnattssol från slutet av april till slutet av augusti, även om solen i sig ofta döljs av tjock dimma. Under polarnatten, från slutet av oktober till mitten av februari, går solen inte upp alls.

Helger

Norska och ryska helgdagar och högtider firas i de respektive bosättningarna men årligen arrangeras några lokala tillställningar:

Polar Jazz i slutet av januari. Fyra-fem dagar med jazz-, blues- och bluegrassmusik
Sunfest Week, runt 8 mars. Man firar slutet på polarnatten.
Dark Season Blues . Bluesfestival i slutet av oktober, ett lämpligt sätt att uppmärksamma att vintern står för dörren
KunstPause Svalbard, runt 14 november. En konstfestival som anordnas för att uppmärksamma polarnattens intåg.

Att ta sig dit

Att ta sig till Svalbard tar tid och kostar pengar. I teorin skulle medborgare i de 41 länder som undertecknade Spetsbergstraktaten kunna åka till Svalbard utan att behöva visum, särskilda tillstånd eller liknande, oavsett om man bara vill besöka eller rentav arbeta på Svalbard. Emellertid är det svårt att komma till Svalbard utan att åka via Norge och eftersom Norge ser Svalbard som en nationell destination måste man alltså gå genom norsk gränskontroll. På samma sätt förbehåller sig Norge rätten att kontrollera pass för resenärer från Svalbard. Icke norska medborgare måste alltså kunna identifiera sig med pass.

Med flyg

Longyearbyens flygplats, LYR, är den största flygplatsen i ögruppen, och den enda för större flygplan. Hit flyger SAS från Oslo (sön-fre, flygtid ca 4 timmar) och från Tromsø, (sön-tor, flygtid ca 1,5 timme)

Viss chartertrafik utgår från Murmansk eller Moskva.

SAS ser flighter från Oslo och Tromsø som inrikesflyg, vilket gör att en EuroBonus-biljett debiteras som en inrikesresa. Detta är allmänt känt bland frekventa SAS-resenärer och tillgången är mycket begränsad. För att kunna utnyttja detta måste man alltså boka långt i förväg. Resor går att boka via SAS webbplats eller andra flygwebbplatser, men kostnaden är relativt hög, även om det går att finna billiga flighter om man bokar i mycket god tid.

Om man bor långt från Svalbard och vill ta sig till Longyearbyen kan det vara ett alternativ att boka en jorden runt-flygning (RTW). RTW-biljetter täcker resor över flera kontinenter, flera länder eller ett visst (stort) antal kilometer och prissätts annorlunda från "vanliga" biljetter.

En del ankomster till Svalbard kan ligga på mycket annorlunda tider (till exempel kl tre på morgonen). Många av aktiviteterna på Svalbard kräver att man är "fit for fight", vilket man kanske inte är om man landar kl tre på natten och aktiviteten börjar kl sju.

Med båt

Flera bolag erbjuder kryssningar runt Svalbard under högsäsong. Dessa kryssningar är i praktiken det enda sättet att besöka mera avlägset belägna delar av ögruppen, till exempel Ny-Ålesund, men de är inte billiga. En typisk tredagarskryssning från Longyearbyen kan kosta från ca 15000 NOK (2023) i delad hytt. Det finns också längre kryssningar, en del utgående från Oslo. Dessa kan ta upp till 12 dagar och kosta ca 80 000 NOK (2012). Det finns många kryssningsföretag, men de använder sig i praktiken av samma båtar.

Spitsbergen Travel har fartygen MS Fram och MS Nordstjernen (1969), ett tidigare svenskt krigsfartyg, båda ombyggda för kryssningsverksamhet år 2000. Andra, mindre båtar är Antarctica Dream, Clipper Adventurer, MV Plancius, Ortelius, Akademik Vavilov, Ioffe och Polar Pioneer. Merparten av dessa fartyg är konstruerade för att klara av de isfyllda vattnen i Arktis och utan att ge avkall på bekvämligheterna ombord. Även om ingen av fartygen kan beskrivas som lyxigt finns det andra, större fartyg som verkligen vänder sig till en välbeställd resenär, till exempel Boreal, Sea Spirit och Le Diamant. En del företag är specialiserade på minikryssningar och rundturer på land, till exempel Adventure Life och Haka Expeditions . Om man vill resa med ett verkligt kryssningsfartyg lägger P&O till några gånger per år under sina tvåveckorskryssningar.

Reguljär passagerartrafik till Svalbard är mycket begränsad. Sommartid utgår ett fraktfartyg från Tromsø en gång i veckan. Resan tar två-tre dagar och priset ligger minst i nivå med en flygbiljett. Detta kan dock inte ses som ett sedvanligt sätt att resa, eftersom resenärer vanligen inte är tillåtna ombord på fraktfartyg. Tidigare gick det fraktfartyg mellan Murmansk och Barentsburg, men under senare år har man dragit ner antalet turer till en per år. Det polska fartyget Eltanin transporterar förnödenheter till forskningsstationer och åker en gång om året (vanligen i maj) från Gdynia. Resan tar cirka tre veckor.

Ta sig runt

Den enda större vägen förbinder flygplatsen i Longyearbyen med Gruva No 7 via Longyearbyen. I själva Longyearbyen är gatorna asfalterade och många av de boende har bil. Vintertid är snöskoter ett vanligt transportmedel.

Handel och transporter mellan öar och bosättningar sker året runt med flygplan eller helikopter.

Sommartid kan man även använda båt. Fartyget M/S Polargirl kör posttrafik flera gånger i veckan mellan Longyearbyen, Barentsburg och Pyramiden och man tar även med passagerare. Många resenärer åker på båtsafari i hopp om att få se en isbjörn, även om det inte på något sätt kan garanteras.

Språk

Det officiella språket är norska. Emellertid talar nästan alla engelska, till följd av den internationella närvaron. I Barentsburg talas ryska och ukrainska.

Att se

Den som besöker Svalbard som turist kommer vanligen för att uppleva den arktiska naturen där den är som råast och mest kraftfylld. På öarna finner man orörda glaciärer och brutala berg, men också ett rikt djurliv, till exempel isbjörn, caribou, polarräv, val, säl och valross. Svalbard har ett rikt fågelliv med till exempel silvertärna, stormfågel och lunnefågel. Ibland kan man se valar utanför kusten, särskilt under sensommaren. Knölval, vitval och narval finns i vattnen runt Svalbard.

Under den korta sommaren smälter snön i de varmare delarna av ögruppen och ger plats åt tundraliknande vegetation, ibland med sköra blommor.

Även om det är teoretiskt möjligt att själv ge sig ut i ögruppen gör avsaknaden av infrastruktur, nödvändigheten av att ha med sig ett laddat gevär utanför bosättningarna och den även under sommartid tuffa naturen att det bästa praktiska alternativet är att ansluta sig till organiserade aktiviteter med professionella guider. Man kan boka detta via internet eller på plats i Longyearbyen.

Longyearbyen har ett par museer, Svalbard museum och North Pole Expedition Museum (tidigare Spitsbergen Airship Museum) och världens nordligaste kyrka, Svalbard kirke. De ursprungligen sovjetiska bosättningarna Barentsburg och Pyramiden (den senare övergiven under 1990-talet) utgör intressanta utflyktsmål. Här finner man bland annat världens nordligaste Leninstatyer. Både Barentsburg och Pyramiden nås med snöskoter eller båtkryssning från Longyearbyen.

Svalbard museum , är Svalbards historiska museum. Museet är beläget i Svalbard forskningspark i Longyearbyen. Tfn: +47 79 02 64 92 eller +47 79 02 64 90. E-post: kontor@svalbardmuseum.no. Här finns också en museibutik. Öppet alla dagar 1 mars–30 september: 10.00–17.00. 1 oktober–28 februari: 12.00–17.00. Vissa helgdagar stängt. Inträde.
North Pole Expedition Museum (tidigare Spitsbergen Airship Museum) är ett museum över de expeditioner till Nordpolen som utgått från Svalbard. Museet ligger mittemot turistinformationen i centrala Longyearbyen. Museet är inte öppet året runt. Tfn: +47 91 38 34 67 eller +47 95 73 57 42. E-post: info@spitsbergenairshipmuseum.com
Svalbard kirke , aktiv kyrka inom norska kyrkan och ligger i centrala Longyearbyen. Tfn: +47 79 02 55 60

Att handla

I Svalbard gäller norska kronor (NOK) vilket även accepteras i de ryska bosättningarna. Svalbard är en skattefri zon och ett antal affärer i Longyearbyen säljer därför varor till ett pris som ligger betydligt lägre än resten av Norge, som i sig inte är ett billigt land.

Pris

Generellt sett kan man säga att Svalbard är ohyggligt dyrt. Norge är i sig inte ett billigt land att besöka, men på Svalbard kostar det ännu mer. Boende i billigare vandrarhem/motsvarande kostar från ca 500 kr/natt och uppåt. En enkel måltid ligger runt 100 kr, men såväl boende som mat och dryck blir givetvis betydligt högre om man väljer att bo på hotell. Guidade aktiviteter (till exempel fotvandring och kanotturer) kostar från 500 kr och uppåt per dag, men kan lätt dubblas om man väljer en aktivitet som kräver särskild utrustning.

Ett sätt att hålla nere kostnaden är att självhushålla, om man tar med sig allt man behöver från fastlandet. Det finns en livsmedelsaffär med fullservice inklusive alkohol, Coop Svalbard (Svalbardbutikken) i Longyearbyen. Djupfrysta och torkade varor kostar lika mycket som eller något mindre än i Norge, medan ömtåligare varor fraktas hit med flyg och kostar mer.

Svalbards status som skattefri zon gör att alkohol, träningskläder och liknande är betydligt billigare än på norska fastlandet.

Mat

I likhet med resten av Norge är maten dyr. Lokala specialiteter utgörs av säl och ren, vilket man kan få på restauranger i Longyearbyen.

Dryck

Alkohol säljs skattefritt på Svalbard. Om man tidigare varit i Norge kan Svalbards pubar och barer därför upplevas som trevligt billigare, men priserna ligger i nivå med centrala London. I Barentsburg kan rysk vodka köpas riktigt billigt.

Ett populärt trick på kryssningar är att drinkarna serveras med is från glaciärerna, is vars vatten renats under tusentals år.

Boende

Något egentligt urval av olika boendeformer finns bara i Longyearbyen där man kan hitta allt från camping och vandrarhem till hotell. I Barentsburg och Ny-Ålesund finns bara ett hotell.

Hotell

Hotel Barentsburg, är ett hotell i fyra våningar från sent 1980-tal i Barentsburg. Det renoverades senast 2011/2012. Hotellrummen består av små lägenheter med dusch. Frukost ingår inte i priset. Starostina 20, 9178 Barentsburg. Tfn: +47 79 02 18 14
Nordpolhotell i Ny-Ålesund har ett antal rum. Eftersom Ny-Ålesund i praktiken är en företagsstad bokar man hotellrum via Kingsbay A/S . Alla måltider serveras i huset Servicebygget. Mer information fås via e-post direkt från Kingsbays reception, booking@kingsbay.no. År 2015 kostade ett enkelrum med delat badrum ca 1 500 NOK med helpension. Enkelrum med eget badrum kostade cirka 2 100 NOK med helpension.

Utbildning

The University Centre in Svalbard (UNIS), är en privat stiftelse som drivs av fyra norska universitet. Man ger universitetskurser i arktisk biologi, geologi, geofysik och teknik. Flera hundra studenter, ungefär hälften utbytesstudenter, utbildas årligen. Universitetets byggnader ligger i Longyearbyen. Tfn: +47 79 02 33 00.

Arbete

Medborgare i de länder som undertecknade Spetsbergstraktaten behöver inte arbetstillstånd på Svalbard. I teorin kan man till och med starta sin egen gruva, om man nu känner för det. I praktiken är arbetstillfällena betydligt mer begränsade, även om det finns tillfälliga jobb att få i turistindustrin under högsäsong, förutsatt att man har rätt kvalifikationer och språkkunskap (norska är bra att kunna eftersom det är det officiella språket). Observera att sysslemannen har rätt att utvisa den som inte kan försörja sig själv.

Säkerhet

Det största hotet på Svalbard utgörs av isbjörnar. Det finns ca 500 björnar på huvudön och sedan 1973 har sex personer dödats av isbjörn (den senaste 2011). Om man skall vistas utanför bosättningarna måste man hela tiden vara beväpnad med gevär. Dessa kan hyras från 150 kr och uppåt per dag och sedan 2009 måste man ha vapenlicens. Om man inte har en sådan kan man ansöka om detta på internet via Sysselmannen och kunna visa upp ett vandelsintyg (det vill säga ett utdrag ur belastningsregistret) som kan skickas till Svalbardspolisen via e-post. Handläggningen kan ta upp till fyra veckor, men kan ske snabbare om man har tur. För merparten av besökarna är det nog lämpligast att hålla sig till guidade turer. Man skall aldrig underskatta isbjörnar eftersom de kan vara mycket snabba och är helt oförutsägbara. Observera dock att man enbart får skjuta en isbjörn om det verkligen är fara för livet.

Den tuffa arktiska miljön bjuder på utmaningar i sig, särskilt vintertid. Se upp för risken för förfrysning i ansiktet (näsa och kinder), fingrar och tår, särskilt då det är kallt och blåser, till exempel vid färd med snöskoter. Att ta sig över glaciärer och vattendrag kan vara mycket farligt och guidade turer rekommenderas. Om man ger sig ut på egen hand är det verkligen att rekommendera att man meddelar Sysselmannen om färdväg och förväntad restid. Skall man ge sig utanför Spetsbergens centrala delar måste man meddela Sysselmannen och man kan bli skyldig att lösa särskild försäkring eller att erlägga en hög depositionsavgift för att täcka eventuella räddningskostnader.

Polis (Politi): polisstationen ligger på Vei 309 i Longyearbyen. Tfn: 112 (nödnummer) eller +47 79 02 12 22 (ej brådskande ärenden). E-post: firmapost@sysselmannen.no

Hälsovård

Kranvattnet i Svalbard är fullt drickbart, men ytvatten kan innehålla bandmaskägg från rävavföring. Sådant vatten måste därför kokas innan användning. Det finns ett apotek i Longyearbyen och i livsmedelsbutiken Svalbardbutikken kan man köpa receptfria läkemedel. I Longyearbyen finns också ett mindre sjukhus, mest att likna vid en större vårdcentral.

Apotek

Apotek 1 ligger i köpcentret Lompensenteret (Vei 225, nr 1). Öppet må–fr 10.00–17.00, lö 10.00–14.00. Tfn: +47 79 02 12 12. E-post: apotek.spitsbergen@apotek1.no

Sjukhus

Longyearbyen sykehus lyder under Universitetssjukhuset Nord-Norge . Här finns ingen akutmottagning, men däremot primärvård, tandvård och viss specialistvård. Man kan genomföra enklare operationer och har sex vårdplatser för korttidsvård (upp till en vecka). För mer avancerad sjukvård hänvisas man till fastlandet. Tfn: 113 (nödnummer), +47 79 02 42 00 (icke brådskande ärenden, tidsbeställning, etc).

Respektera

I flertalet av husen på Svalbard, även i vissa hotell och affärer, förväntas man ta av sig skorna innan man går in. I offentliga byggnader är detta uppenbart eftersom skohyllor finns uppställda i entrén. Besöker man någons hem är det självklart att man tar av sig skorna. Den som önskar kan givetvis ta med sig inneskor.

Kommunikation

Mobiltelefoni (Telenor) fungerar i bosättningarna på Svalbard och GSM täcker de centrala delarna av huvudön. I centrala Longyearbyen finns även täckning för 3G och 4G. Internetuppkopplingen i Svalbard är mycket bra eftersom flera fiberoptikförbindelser finns till fastlandet och till USA via NASA, som hyr kapacitet i fibernätet. I Longyearbyen finns flera publika terminaler för uppkoppling till internet. Även om post från Svalbard till det norska fastlandet och resten av världen använder norska frimärken till norskt porto kan filatelister kanske vara intresserade av systemet för lokalpost inom Svalbard. Frimärken, förstadagsbrev och mer finns tillgängligt via postkontoren i Longyearbyen och i Barentsburg samt i Svalbardbutikken.

Post

Posten Norge, Vei 227, 9170 Longyearbyen. Öppettider: må–fr 10.00–1700, lö 11.00–14.00.

Andra resmål

Svalbard är en (relativt sett) vanlig startpunkt för expeditioner till Nordpolen.